Det första fick jag av min dagmamma. Hon var allergisk mot den och jag räddade den från ett mörkt liv (hon, marsvinet, bodde i matkällaren). Det var mitt i vintern då hon förflyttades (via spark) till vårt hem men hon överlevde. Tills vidare… Lotta (som hon kom att kallas) insjuknade ett tag därefter. Vad hon dog av vet jag inte. (Exakt vad djur dör av frågar man inte efter när man är sex år). Men mamma har talat om hur Lotta bl a slutade äta och dricka så mamma gav henne sockervatten (Detta var i början av 70-talet, folks, så veterinärerna visste ännu mindre om marsvin än vad de vet nu.)

Min bror och jag önskade ett nytt marsvin och Lotta 2 inköptes. Hon var helt vit med ena sidan av huvudet svart.

Efter ett par år lämnades hon in till djuraffären under en semester och när vi hämtade henne sedan hade hon bytt kön!?! Det visade sig att i den djuraffären där vi köpt "henne" visste man lika mycket (eller lite) som vi om marsvin och dess kön.

Lotta fick byta namn till Svartöga. Strax efter det skaffade familjen hund och Svartöga skickades till djuraffären.

SKRÅLLAN OCH PELLAN
När jag gått färdigt min utbildning i Borås, hade jag samtidigt flyttat hemifrån. Jag saknade något i min vardag och då hund inte gick för sig mindes jag tiden med marsvin. Jag inköpte då mitt första egna marsvin, Skrållan. Då jag inte kände till att det fanns uppfödare av marsvin inköptes detta marsvin i en djuraffär, där man inte skilde hanar och honor åt visade det sig. En kväll i juli nedkom Skrållan till min stora förvåning med en unge… Ungen var mycket ful till att börja med och verkade vara en pojke och fick namnet Plutten Edgar. Det var en väldigt busig unge som redan innan ett dygns ålder visade vad han gick för, han gömde sig bakom spisen. Min förtvivlan var stor innan jag fattade var han hade försvunnit och innan jag fick ut honom igen. Jag förklarade för Skrållan vilken dålig mor hon var som inte tog hand om sin unge. Skrållan hade inte någon riktig bur i köket, hon hade aldrig haft någon lust att utforska världen utan trivdes i sin kattlåda. Plutten Edgar var av en annan åsikt: "Världen är min!".
 

Sen visade sig också att P E var en tjej och då kunde jag ju behålla henne, hon fick namnet Pellan. Jag kommer alltid att minnas henne för hennes mod. Fanns det något att utforska så gjorde hon det. Papperspåsar var hennes stora intresse, det och elkablar. Hon lystrade också till sitt namn och kunde komma kutande om man kallade på henne (om hon ville). Här har hon upptäckt att det finns äpple i närheten.

Under 1994 dök det upp knölar på Skrållan, jag sökte vid ett tillfälle upp en veterinär som undersökte henne och sa att det var fettknölar och avslutade det hela med att klämma hennes fot i reseburen så hon började blöda. Men det visade vara cancer Skrållan hade. En tumör satte sig i juvret och växte rasande snabbt. Slutligen sprack den och det återstod bara en sak; avlivning. Jag trodde de skulle kunna göra det med eter eller liknande men först tog veterinären och klämde på den spruckna tumören så att det började blöda ur den, vilket det inte hade gjort tidigare. Skrållan skrek högljutt under hela proceduren. Efter den misshandeln sa veterinären att det bara var att avliva henne. Så hon tog fram en spruta för att söva ner henne. Men som vanligt så var det en veterinär som inte visste mycket om marsvin. Hon tog en för grov nål när hon skulle sticka Skrållan… Skrållan skrek av smärta och försökte förtvivlat fly upp i min famn medan veterinären klagade på att Skrållan hade så segt skinn!!! Till sist bytte hon i alla fall nål och kunde ge Skrållan sprutan. Så dog Skrållan där i mina händer och jag var tvungen att lämna henne där eftersom jag inte hade någonstans att begrava henne. Skrållan blev fem år.

Pellan som var ledare i flocken verkade inte sakna Skrållan så mycket. Kanske för att jag hade införskaffat ytterligare ett marsvin när Skrållan började få knölar. Detta marsvin var ett rasrent med stamtavla. Hon hette från början Twin's Springer Softtail men det var lite för långt för mig och hon döptes till Mymlan. Om jag inte missminner mig så var hon en texel (om inte ber jag Cecilia om ursäkt för mitt dålig minne). Förstå min förtvivlan när jag c:a en månad efter Skrållans död upptäckte en knöl på Pellan Det visade sig att även Pellan hade fått en tumör! Hon verkade dock inte ha några men av detta utan levde glatt vidare (ja, jag säger glatt för det var sådan hon var!) och visade inga men av tumören. Hon lekte med Mymlan, åt och drack och busade. Men tumören växte Slutligen var den väldigt stor och jag förstod att det inte gick att undvika det hela längre, hon måste avlivas. Jag skulle ner till mina föräldrar och jag beslöt att Pellan skulle få begravas bredvid min systers kanin i trädgården. Dagen innan min resa ner till Örnsköldsvik skulle Mymlan inhysas hos en bekant. Och det var då jag upptäckte att Pellans tillstånd hade blivit akut. Hon låg helt stilla och flämtade medan Mymlan rusade över henne. Hon var helt apatisk och jag upptäckte att hennes ögon var helt igenklibbade av en vit vätska. Jag fick hastigt och lustigt fara till veterinären igen. Det gick lugnare denna gång. Pellan var så dålig att det inte kom ett ljud ur henne, även om hon försökte komma undan sprutan. Sen dog hon sakta i min hand. Dagen därpå flög jag till Örnsköldsvik med Pellan i handbagaget. Hon ligger nu vid en liten kulle med pärlhyacinter på. Pellan hann nästan bli 6 år.
 

MYMLAN OCH UNGARNA MI OCH MU
Som jag skrev här ovan, hade jag vid Pellans död ett marsvin kvar, Mymlan. Mymlan var som sagt ett rasrent marsvin och inte lika snäll som Skrållan och Pellan. Mymlan var en bestämd dam och ville hon inte bet hon. Hårt! Det gällde när hon lessnat på att kela, inte ville borstas eller klippa klorna.Detta gällde speciellt kloklippning, vid ett tillfälle bet hon mig så det började blöda, tro mig det tog lång tid att klippa hennes klor...
Annars var Mymlan väldigt söt, vit och ljusbrun med lockig päls. Jag beslöt mig att para henne och lånade en hane av Cecilia. Jag hade honom i en månad och sedan började min väntan. Var Mymlan med ungar eller ej? Jag vägde henne men märkte ingen direkt viktökning. Det är klart jag haden en ganska taskig våg, en brevvåg jag lånade från jobbet. Den var känd för att inte alltid visa rätt... Jag tittade på henne men tyckte inte att hon blev direkt tjockare. Men så började det bli tid för ungarna att födas och en dag när jag höll henne i handen kände jag hur ungarna rörde sig i hennes mage. Det var ganska häftigt. Nu blev födseln senare än beräknat. Jag skulle iväg till Österrike i en vecka och nedkomsten var beräknad till innan jag for men nej. Mymlan skulle ju alltid vara tvärt i mot. Dagen efter jag hade farit födde hon två ungar. Tur nog så var Mymlan och de övriga hos mina föräldrar när det skedde så de var i goda händer. Så det första jag gjorde när jag kom hem var att se de små underverken. Det var två små pojkar som fick namnen Max och Moritz men de kallades också för Mi och Mu. Mu (eller Moritz) var tecknad som en ko, vit med svarta fläckar och Mi (eller Max) var brun och vit. Båda hade den mest ljuvliga päls. Nu är det tyvärr så att små pojkar blir stora pojkar och intresserar sig för flickor. Då bryr de sig inte om de är släkt eller inte. Mi och Mu var på allt som rörde sig inklusive dem själva. Speciellt Skrållan som var sjuk då blev irriterad på dem. Så det var bara att skicka bort dem. Det var synd att de blev pojkar, annars hade jag behållt dem.
Det konstiga med Mymlan var att efter hon fått ungarna fick hon så dålig päls. Hon tappade hår och ibland var hon kal på vissa ställen... Men i övrigt var hon frisk och lika bitsk.

KNYTTET
När Pellan dog blev Mymlan ensam och som hon sörjde! Hon åt och drack men gjorde ingenting. Allt hon gjorde var att ligga i sitt sovhus. Inget roade henne. Jag stod inför ett val antingen fick jag skicka bort henne till Cecilia eller så fick jag skaffa ett till. Det blev slutligen ett till. Cecilia hade tyvärr inte några honor vid det tillfället så jag fick göra det man inte ska, enligt bl a Svenska Marsvinsföreningen, jag fick vända mig till en djuraffär. Djuraffären i Kiruna hade inga honor inne så jag fick vänta tills jag for på semester i Örnsköldsvik. De har två djuraffärer där. I den ena blandar de hej vilt honor och hanar (ja det var där jag köpte Skrållan). Där fanns det en jag tyckte om men det var en hane. Hanar var också allt de hade hos nästa djuraffär men de skulle få flera till veckan. Så jag ringde och jag ringde och slutligen en eftermiddag så hade de fått in nya ungar. Och bland dessa fanns Knyttet. Knyttet var faktiskt inte den unge som försäljaren på Catrins Zoo ville sälja till mig, men det var något hos denna korsning av abbinesier och peuran som jag föll för. Troligtvis teckningen. Hon var på något vis så lik Pellan. Så det blev Knyttet. Namnet kommer för övrigt både från Tove Jansson (liksom Mymlan) och från den lilla storlek hon hade då (och i mina ögon fortfarande har) 

 Morotsslaget!

Lite olika marsvinslänkar: 

Guinea Pigs - Marsvinens sidor!
Other Guinea Pig Related Web Sites
The Guinea Pig Compendium
The Official Gpigs' Daily Digest Page
Smådjursklubben (SDK)
  
Slutligen ett hej till Anna Eriksson en trogen gäst på denna sida :-)

Tillbaka till min nya hemsida