Stugvärdsinhopp och toppbestigning Ahkka 2000
Jag gjorde ett kortare inhopp som stugvärd en vecka mitt i sommaren 2000. Det var en fantastisk vecka, tyvärr var det en dag som det var mulet och det var förståss den vi hade bestämt träff för att bestiga toppen men det var garanterat en upplevelse i alla fall. Luftigt...
Ahkka från båten.
Ahkka från stugplatsen.
Middag med stugvärden Solveig.
Isranunkel på Ahkka.
glaciärsjö
Rune och
Björn Nutti står och grunnar över vägen uppåt.
Rune och Björn på väg över det sista trickiga haket mot toppen.
Äntligen framme vid toppröset och den gamla toppboken.
Tillbaks över det luftiga haket.
Väl på andra sidan lättade dimman för en stund och vi fick se branten och den mäktiga förtoppen från norra förtoppen.
Borgtoppen och Västtopparna från ryggen.
Dagen vi hade bestämt för att gå upp på toppen var som sagt inte veckans bästa. Rune och Björn hade sett till att få bli avsläppta på andra stranden så jag fick börja tidigt för att ha en chans att möta upp. Akkastugan ligger ju numera i Änonjalme sedan den senaste dammhöjningen så det är ju någon timmes anmarch extra. Det rådde dock inget besvärligt väder och vi hade ärende, nämligen att byta ut toppboken så vi gick på i alla fall. Vi gick så småningom upp i dimman och såg just ingenting under hela kamvandringen mot toppen. Lika bra var kanske det så att man inte såg hur djupt det var under fötterna under passagen över det luftiga haket, det var i ärlighetens namn en aning luftigt för mig. Äntligen framme vid toppröset och den gamla toppboken. Vi bytte den vid detta tillfälle innan den skulle rasa sönder totalt. Det var en härlig känsla att få skriva in sig i samma bok som bl a H. N. Pallin. Det sprack dock upp en aning just när vi kommit tillbaka över haket så att vi fick se en del av utsikten och toppen.
Tuvull
Tuvull
Ett välbehövligt bad i värmen.
Smörbollar på Boalnotjåhkkå.
Efter toppturen tog jag det ganska lugnt kring stugan några dagar, vedhuggning blev den huvudsakliga aktiviteten, det var lagom ansträngande för fötterna.
Kutjaure och norra Padjelanta från Ahkkamassivet.
Den sydliga Västtoppen fotograferad från den nordliga.
När jag återhämtat mig från turen till stortoppen (det kändes en del i fötterna) gick jag en sväng till västtopparna i mycket bättre väder. Då fick jag chansen att at igen en hel del av utsikten jag missat några dagar tidigare. Det var verkligen fantastiskt vackert. Ett tips till alla som passerar på väg mellan Änonjalme och Ruotesvagge på väg till eller från Sarek är att detta är en tackasam bestigning direkt från stigen.
hem