hem2007-07-21 En lekplats med kompisar.
Vi har fått ett nytt favorittillhåll. När vi flyttade hit blev jag jätteglad att vi hade traktens enda publika lekplats i kvarteret. Då tänkte jag att Karin får massor med kompisar på en gång. Men det visade sig snart att lekplatsen tydligen inte alls är populär av någon anledning och det är sällan andra barn där, så efterhand har det blivit så att Karin inte vill gå dit längre. Det har blivit en hel del TV-tittande om dagarna, förvisso är barnprogrammen i NHK (japansk public service TV) riktigt bra, ganska i stil med bolibompa fast det mesta är lokalproducerat. En favorit både för Karin och mig är Pitagora suichi som alltid börjar och slutar med en Rube Goldberg maskin. (Se t.ex. ett collage på youtube, det är tydligen populärt och många som gör egna verk, prova t.ex. att söka Pitagora suichi på youtube.) Dessutom verkar det som att Karin plockar upp en del japanska från TV:n. Här märks en generationsskillnad, jag ser ju nästan lika mycket som henne och har knappt lärt mig ett nytt ord av det.
Nåväl det där förde ju en del från ämnet, det kan aldrig vara bra att sitta inne och titta på TV hela dagarna och Karin visade brist på kompisar så vi gav oss helt enkelt ut på lekparksjakt. Jag tror vi har indentifierat den näst närmaste lekparken ungefär en km hemifrån och där var det full rulle. Vi hittade på den i onsdags och har varit där från direkt efter lunch fram till middag onsdag, torsdag och fredag. Karin tycker det är jätteroligt och har redan hittat ett par kompisar som kommit tillbaka två av dagarna, så den promenaden lär vi få göra många gånger. Karin märker också att de andra barnen till skillnad från mamma inte förstår när hon svarar på svenska och det märks en klar skillnad på tre dagar i att hon börjar prata japanska.
Karin och några pojkar leker med vattenkranen på lekplatsen...
...vilket naturligtvis ofelbart slutar i att man blir ganska blöt.
Ett gäng lite äldre tjejer tog hand om Karin någon timme, de tyckte nog att hon var en ljushårig docka.