hem2007-12-16 Till Totoro i Tokyo
För ett par veckor sedan åkte vi till Tokyo. Det var det senaste försöket i en rad att komma dit och träffa barnens ende kusin. Nu blev hon tyvärr sjuk så vi får väl planera för ett nytt försök att komma dit efter jul. Vi åkte i alla fall och det var en kul resa. Först var det klassträff för Sachikos gamla gymnasieklass. Här finns det lite bilder därifrån, bildtexterna är mycket roligare än bilderna. (Det är tur att jag har tolk.)
Utsikten från vårt hotellrum.
Andra dagen åkte vi och hälsade på Totoro som Karin säger. Vi åkte närmare bestämt till Ghibli museum i Kitaka. Ghibli är en animeringsstudio som har gjort några filmer som är riktigt stora i Japan. Den som alla barn känner till är "Tonari no Totoro" (Min granne Totoro). Eftersom jag vet hur populära filmerna är hade jag starka farhågor om ett dunderkommersiellt Disneyland, men vi möttes av den totala motsatsen.
Vi hade fått köpa entrebiljetter i förhand och hela museet var inrymt i ett hus med en mycket rustik känsla av Ghiblifilm i allt. Vi tappade förstås bort Karin flera gånger för hon tyckte det var toppen men det var inte större än att vi letade reda på henne på några minuter. När vi tyckte att vi hade sett det mesta och det började bli dags att gå hemmåt såg Sachiko att det finns ju en liten avdelning till längst bort på översta våningen och vi kunde konstatera att det var souvenirshopen det tycker jag säger det mesta.
Totoro själv satt i receptionen.
En innergård med pump, jag vet inte riktigt från vilken film den är hämtad.
Karin provar pumpen
Vi fick prova på att åka Shinkansen också. Jag tror vi fick åka med bland de äldsta tågen som är i drift och på den äldsta och sämsta banan men nu förstår jag absolut att Japaner skrattar åt X2000 i Sverige och undrar varför det kallas snabbtåg. Det har tydligen många gånger fler resenärer de dryga 50 milen mellan Tokyo och Osaka än flyget och det är förståerligt. Om det fanns snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg var det bara att lägga ner den flyglinjen direkt. När vi nu var båda föräldrarna och tågresan var en och en halv timme med en komfort som förmodligen snarast matchar affärsklassen på flyget börjar jag dock bäva för resan hem i jul. På lördag ska nämligen jag, Karin och Anton åka hem till Borlänge. Tokyoresan var lätt och alla var på bra humör och vi var ändå slut när vi kom hem, extrapolerar man det till Borlänge kommer jag väl inte ha hämtat mig innan det är dags att åka tillbaka. Men det brukar alltid lösa sig på något konstigt vis...