2008-01-13 Tillbaka hemma i Nagoya

Vi är tillbaks hemma i Nagoya efter julvistelsen. Tidsomställningen går lite ryckigt för barnen, precis som när vi kom till Sverige. Jag hade föreställt mig att barn skulle vara mindre låsta vid dygnsrytmen än vuxna men så är det uppenbarligen inte i vår familj, det är svårt att få någon rytm alls i början för de små. I förrgår trodde vi att vi var tillbaks i gamla gängor när de vaknade kl 8 på morgonen men det fick bara till följd att Karin sov middag så där helt ovillkorligt så att hela resten av famljen försökte väcka henne (Anton i lugn ovetskap om att han förmodligen var nära att få ordentligt på moppen). När vi till slut lyckades var hon arg som ett bi och slog på allt och alla men det räckte inte för att göra slut på energin och hon höll full rulle till halv ett på natten. Idag somnade de i alla fall en timme tidigare.

Anton fyllde år i för första gången i förrgår och det hade förstås förtjänat en egen blog men jag var slut innan barnen var i säng förstås. Det blev inget större kalas heller, lite tårtkalas i famliljen. Han har lärt sig gå ordentligt nu under jullovet. Det var tacksamt när vi skulle köpa present. Vi gick till den närmaste leksaksbutiken så tänkte jag att vi får se vad han leker med. Det fungerade ju alldeles utmärkt, Anton tog full fart och hittade direkt en kulbana med glaskulor, de såg jättegoda ut så de försökte han äta upp. Efter att jag tagit kulorna under protester så hittade han på en sån där käpp med en leksak nere i änden som man ska rulla efter golvet så att den rör på sig. Kanon tänkte jag, den passar nog utmärkt nu när han lärt sig gå. Det var en kraftig sak i trä och under den lilla stund Anton lekte med den gjorde den inte ett varv i alla fall. Han började med att banka den så hårt han orkade rakt ner i backen, som man använder ett spett ungefär det syntes tydligt att han har anlag för att bli grovarbetare. När jag sa åt honom att det var fel satsade han på en redig baseballsving istället mot alla sakerna på hyllan och jag insåg att det här var nog inte heller grejen för honom. Eller snarare inte för föräldrarnas nerver och övriga inventarier. Nåväl, tredje gången gillt hittade han en mjuk boll som bara består av själva nätstommen som en buckminsterfulleren. Himla enkelt och smart, stor, lätt och greppvänlig för småbarn så den fick det bli och han är jättenöjd.

Det var roligt att komma till Sverige en sväng för då uppdagades så många småsaker som skiljer i vardagen som jag börjar vänja mig vid så att jag inte tänker på dem längre. Direkt när vi kom till Arlanda och mamma mötte sa hon att vi måste kolla om tåget är i tid, det finns det knappast någon anledning till här. Om ett tåg skulle bli försenat skulle ju hela systemet kollapsa med den sekundpassning som råder för det mesta och fullt med tåg på banorna. Jag har en känsla av att det händer bara inte utom om det är en olycka eller oväder men då är det nog snarare inställda tåg. Väl på perrongen reagerade jag direkt på den välbekanta oordningen där folk gick omkring och väntade helt ostrukturerat och sen myllrade omkring och letade efter sin vagn när tåget kom in och det tog några minuter för ett par dussin resenärer att gå av och på. Här står alla redo i kö vid markeringen på perrongen för den dörr där man ska gå in och flera hundra kan gå av och på under

ett enminutsstopp.

Byråkratins kvarnar kan dock mala väl så långsamt här i Japan, det har jag erfarenhet av sen tidigare. Resans stora spänningsmoment har varit att jag fick en fet stämpel "DEPARTED" på mitt visum och blev av med min japanska legitimation när jag reste. Jag fick veta att jag skulle ha haft ett särskilt återresetillstång för att jag bla bla bla... Vet inte riktigt vad som hänt men det var i alla fall spännande på flygplatsen. Ambassaden hade varnat för att det kanske skulle bli trassligt men jag fick inga kommentarer och nu är jag som jag förstår det här som turist för tillfället och det verkar ta åtskilliga veckor att få till ett nytt visum. Det verkar som att de är ganska lugna om att det ska vara formalia nu på kommunen och immigrationsmyndigheten, även om jag inte förstår allt vad som händer. Jag kan nog bara skratta mig lycklig som har en infödd fru som kan både systemet och språket.